nedstämd letar jag igenom min högst begränsade vokabulär
hittar inte ord för hur månen
människorna och inte minst jag
hånskrattar gällt

klyschorna ler mot mig och jag inser att det passar in perfekt
passar in sådär som jag brukade göra i världen

syret är att se mig själv i ögonen
och plöstligt är drunknandet en smekning
likgiltighet emellan

matt glans betyder inte mycket i det långa loppet
och målsnöret klipptes av
i samma sekund som jag blottade mina sinnen
för dig

att kunna ta på tomhet är någonting nytt
och jag tycker som bekant inte om förändringar



pippifilosofi funkar inte längre
och vägen blir grumligare och grumligare