Hon stängde fönstret med en smäll. Innan hade en gäll kvinnoröst skrikit en massa osammanhängande ord genom det. Klockan var kvart över tolv på natten. Grannarna som hade lagt sig, hoppade till i sina sängar. Helvete sa en av dom. Ska det börjas nu igen!

Greta som var gift med Valdemar sedan snart sextio år vaknade tidigt som vanligt. Valdemar var en sjusovare. Kom inte upp förrän framåt nio. Då hade hon redan dukat fram frukost. Kokat ägg och gröt. Det blev hennes andra frukost. Hon hade stickat nästan halva bakstycket på lilla barnbarnsbarnet Lilja Gretas röda sommartröja. Hon hörde rätt illa och hade inte hört stöket från våningen bredvid. Inte Valle heller han var nästan helt döv. När han tagit ur hörapparaten för kvällen.

Rasmus Asktundra hade hört skrällarna från lägenheten mittemot. Han pluggade bara in hörsnäckorna och spelade sina egenhändigt ihopsatta låtar. Körde lite spel på datorn. Kröp till kojs vid midnatt. Han skulle till Universitetet vid 10tiden och lyssna på ett föredrag. Han brydde sig inte om den där knäppa kärringen. Snart blev hon väl inplockad på psyket igen.

Linda och Asmeth var gifta och hade flyttat in i lägenheten inunder för ett halvår sedan. Sedan dess hade de fått Abraham en liten gnällig gosse med kolik och ont i öronen. Inte blev det mycket sovande. Asmeth jobbade skift i fabriken. Oftast  natt och då vankande Linda omkring med sin lille ledsna son. Hon hörde alla dunsar och höga diskussioner av en gäll kvinnoröst. Hon verkade helt ur balans däruppe. Ibland undrade Linda vad hon skulle göra. Hon tyckte synd om kvinnan. Oftast var hon själv för trött för att förmå sig till att ringa kommunen. Det kändes också pinsamt att behöva klaga! De var ju själv inte direkt tysta med lille  Abraham som grät så mycket.