Det är lika svart som när du gick.
Elden är släckt och allting är sagt.
När jag vandrat klart i min ensamhet och hittat lyckan.
Ska jag minnas dig som en joker i mitt kortspel.
Jag ska bränna upp dig så du ger värme, Som din kropp en gång gjorde.
Min svaghet ska försvinna, Min ensamhet ska dränkas.
Ord och påhitt ska inte existera.

När allting är brutet, Ler du fortfarande då?
När du krossat hundratals hjärtan, Är du nöjd då?
Se i mina ögon, Låt blodet få strömma igenom dig.
Dränk dig i dina egna ord.
För du kommer bara försvinna som en i mängden för oss.

Det är sista sången jag sjunger med dig i tankarna.
För nu ska du bort, Du ska försvinna ut med de orden jag sjunger till dig.
Jag ska andas ut dig som en luft.
När jag tänker tillbaka, I de förvirrande situationerna.
Tänker jag på dig, Som om allting vore igår.
Men jag hånar dig och du får vara mitt skratt.
Det här är de sista raderna till dig, Sedan är du borta.
Förut saknade jag det, De du gav mig.
Men nu vet jag hur spelet gick till.

Men alla vägar har sitt pris, Och jag vann smärtans väg.
Men det kommer komma till dig med, Var lugn.
För du kommer inte kunna fortsätta vandra samma väg som du alltid gjort.
Du kommer sitta ensam på en sten och ångra dig.
Det kommer svida som ett hugg i bröstet.
När vi andra, De du spelat med.
När vi en dag funnit våran egna väg, Och är fri tankarna om dig.
Då ska vi låta dig känna smärtan och se om du fortfarande ler.
Som du en gång gjorde.

När du en dag sitter och baddar såren med salt.