Trådarna skälver i mina fingrar
trasslar ihop sig bakom revbenen
och konturerna är suddiga
som när själen hamnar utanför
på dekadenta bilder i dåligt ljus
tagna på språng efter en tappad
flaska med rött vin på någon annans
vita matta där fläckarna från
falsk kärlek inte syns på långt håll

Jag bär oftast lungorna i mina händer
låter dem vila mellan mina fötter
när jag funderar på hur jag kommer
bete mig i sjukhussängen
när de som stannat kvar pratar med
flickan som började röka som barn
och ber henne att sluta innan
det är för sent, när det är för sent

Jag bestämmer mig för att det
inte rör mig, för jag lämnade
hjärtat på hatthyllan i hopp om
att det inte ska bli smutsigt
och att det ska sluta skälva
i trådarna