som att viska tomma löften i döda hundars öron
du smeker den kalla nosen och slänger iväg tomma ord
när du egentligen bara försöker trösta dig själv

så som jag ser på dig
när du går med kalla fötter på kalla underlag
en hålfot lika sned som politiken vi inte ens vågar prata om

men visst, du pronerar
du promenerar över nötta kullerstenar
du är ett blått jävla tåg som skenar
och då är det väl klart
att du inte förstår vad jag menar

att tala med dig är som att konversera med en vägg i Berlin 1945
- inte alls

lika givande som att pimpelfiska i ett akvarium
lika konstruktivt som att spöa någon som inte
vet bättre än att stå kvar och ta stryk

men du är för dum för att ignoreras
knappt mänsklig nog för att tolereras
men mänsklig nog för att
kategoriseras