Nu har läxans existens i svensk skola kommit på tapeten i debatten igen. Socialdemokraterna i Stockholm vill säkerställa att alla elever erbjuds läxhjälp i skolan, detta förstås för att föräldrarnas resurser är ojämnt fördelade. En del elever får helt enkelt inte den hjälp de behöver hemma. Andra vill t.o.m. förbjuda lärare att ge eleverna läxor, skolarbetet ska hinnas med på skoltid menar dessa. Carin Jämtin uttryckte i ett debattprogram i teve det t.o.m. som att Björklund m.fl. ville att barnen skulle ha en längre arbetsdag än de vuxna. Jaha? Hur många vuxna slutar jobbet klockan tre på eftermiddagen?

Jag blir så trött på alla vänsterflummare som i sin ideologiska nit tror att de kämpar för barnens bästa när de vill ta bort det ena kravet efter det andra. Barn ska snart bara ha rättigheter, inga förpliktelser alls. Ingenting får vara jobbigt eller tråkigt, och absolut inte riskera at bli lite farligt! Jag ska inte snöa in för mycket på olika teorier om vad detta curlande kan leda till men jag uppmanar alla att läsa överläkaren och psykiatrikern David Eberhardts "I trygghetsnarkomanernas land". Här finns många klockrena exempel på vad vår panikångestskapande trygghetskultur kan leda till, även om han ibland överdriver ganska kraftigt när det gäller just skolan. Läs den!

Så varför ska ungarna då tvingas göra läxor? Det finns två mycket viktiga syften med läxan. För det första får eleverna på detta vis tillfälle att repetera något de under ordinarie lektioner förhoppningsvis har lärt sig. Repetition är kunskapens moder är en gammal sanning, men allt gammalt är faktiskt inte fel. Jag tror t.ex. att en stor del av dagens skolungdomars försämrade resultat inom matematiken beror på för lite repetition. De lär sig ett nytt moment på lektionerna, i låt oss säga geometri, de skriver en diagnos eller ett prov på nämnda område och därefter går de vidare till t.ex. algebra. Och så fortsätter det, ända tills de ska skriva de Nationella proven i nian. Då är alla moment sammanblandade och många elever klarar sig inte alls. De har inte gnuggat in grunderna tillräckligt bra och har glömt vad de gjorde i oktober när de skriver i april. Och så får lärarna panik och skapar specialundervisning en masse under sista månaden av grundskolan, för att eleverna ska komma in på gymnasiet. De allra flesta av dessa elever är ju fullt normalbegåvade och skulle inte behöva dessa stödinsatser - det är jag övertygad om - ifall de verkligen hade överinlärt och repeterat tillräckligt. Tyvärr finns inte riktigt den tiden i skolans normala timplan och därför behöver de träna extra hemma.

Det andra skälet till läxor är minst lika tungt vägande. Unga människor behöver träna på att ta ansvar och många behöver lära sig att bita ihop. Jag inser att jag låter småfascistisk när jag påstår detta, men många elever idag har en otroligt låg uthållighet. Så länge något är roligt kan de vara hur engagerade som helst, men plötsligt tröttnar en stor del och de bara lägger av. Det kan vara med matematiktalen eller uppsatsskrivandet i SO, fotbollsträningen eller glospluggandet i engelska. Jag tror faktiskt att barn behöver uppleva att livet inte alltid är roligt och enkelt, för det är det definitivt inte när man blir vuxen och ska försörja sig. Utan denna insikt och träning tror jag att vi får ett gäng alldeles för bortklemade ungdomar som inte är vana vid att hugga i även när det går tungt. Det är bara att fråga vilken lärare som helst med några års erfarenheter, eller varför inte arbetsgivare. Det finns åtskilliga som har haft stora problem med ungdomar som inte inser att man faktiskt måste vara i tid och jobba på även om det är lite tungt med flickvännen, man är trött eller arbetsuppgifterna är monotona. Läxor är en viktig del för att träna eleverna till att bli ansvarstagande vuxna. Sen måste förstås lärarna fundera över vilken sorts läxor man kan ge. Det bör ju vara något som alla har rimlig möjlighet att klara av på mer eller mindre egen hand. Man kan ju inte räkna med att föräldrarna ska kunna var behjälpliga med allt.

En annan aspekt av detta är konkurrensen. Om vi i svensk skola ska ta bort läxor för att eleverna vill slippa eller för att föräldrarna tycker det är jobbigt att hjälpa sina barn med fysiken kan man ju undra vad detta leder till i ett större perspektiv. Slipper kinesiska eller indiska barn läxor tror ni? Knappast. Konkurrensen för att komma in på de rätta i skolorna är i många länder så mycket hårdare än i Sverige att ungdomarna där tvingas jobba stenhårt för att komma någonstans. Och var lämnar det Sverige i en värld där alltfler hävdar att det är befolkningens kunskapsnivå som är avgörande för landets ekonomiska utveckling? Jag vill inte ens tänka på det!