Ikväll har jag klätt upp mig för att gå bort.
Jag ska göra mig vacker, lätt som moln -
för jag vill inte lämna spår när jag faller ner i hål.
Änglarna tar min hand när jag vandrar ut.
De gör mig vingar för en minut och vad allt är vackert.

Jag ger svar på frågor som jag inte har fått,
och jag fäller en tår för en känsla som jag har sått.
En kväll där jag ger ett skratt och det är allt,
vill inte ge för mycket då blir allt så hånande och kallt.
Se en mur växa upp, större än livet självt, fan ett spår.

Jag kickar det mesta jag kan få,
Sväljer allt, snart är jag i det stora blå.
Poesi och drömmar om rakblad och en blodig kniv.
Lovar att jag bara ska ge ett, inte ta ett liv.
Min forna kärlek, det här är till dig.

Snön lämnar så vackra spår.
Jag ligger här på marken och ser på -
miljarder av drömmar, stjärnor och oändliga ljusår.
Berusad och stillsam men än vill jag släcka min törst.
Jag vet hur man behandlar en känsla, jag vet vad som är min tröst.