Rekviem över alla gångna somrar
Snart vissnar Blommorna
Snart vissnar blommorna i tyst favör till hösten
Snart sänker solen sig och bygger sitt försvar
Då värmen lämnat oss så är den enda trösten
att i mitt minne lever allt det vackra kvar
Snart mister trädens gröna löv sin färg och fägring
Snart faller bär och frukter döda ner till jord
Ingenting skonas vid en bitter hösts belägring
då är förgänglighet ett mer än lämpligt ord
Ty då när sommaren har gått är allt förändrat
dess lukt och smak har då förtärts av Tidens tand
Där vinden dragit fram är allting blekt och söndrat
och där syns intet mer av sommarns vackra land
Jag frågar blommorna: ”När kommer ni tillbaka?
Var ska jag söka er, var kommer ni att stå?”
De svarar: ”Åter om ett år ska vi stå raka
Kom hit när solen syns igen, så ses vi då”
Allt som är vackert bara bleknar och försvinner
den största skönheten ska också drivas ut
Så ta tillvara på det ljuva då det lever
ty du vet aldrig när det ljuva får sitt slut
//2005