då, för en tid
sen

då när inte oron
dunkade i blodet

hela tiden

när inte döden
gjorde sig påmind

i varje andetag

då när lusten
fick leka orosfritt

för några timmar

och vi hade möjligheten
att bara vara

minns du mig då ?

och lotsar du mig
varsamt

ditåt igen

om än aldrig
på samma sätt

men på någotvis
dit där jag får
andas lätt

och du jag
kan bara vara