Jag är rädd
Jag är ett skållat barn
Jag är en halvstrypt katt som väljer husses grepp
framför kylan

Jag tar sats
Jag dövar brännskador med gyttja
Jag hoppar ut ur planet i panik utan att titta


Jag gör barnsliga kalkyler att sagt = sant
sen svävar jag fram, faller framstupa och slår ut tänder
på dominans och lite lagom självförakt



Vi tar steget ut i krossat glas och undrar varför vi blöder



Jag är rädd
Jag är rädd att jag, som du, aldrig kan känna lättnad igen

Jag tar sats
och igen är jag en ros i en vas som snart går i kras