Oseriös redan i början, bara mina ögon kunde beskådat det tidigare.
Men icke, de var förblindade av den kärlek jag lärde mig ångra.

Tiden med dig var som en dröm ingen anade, ett paradis utan gränser.
Min lycka placerades vid dina fötter och hjärtat var redan i din hand.

Känslorna besvarades, men aldrig på allvar.
Kvällar som kändes för bra för att vara sanna var illusioner.

Den värld vi delade splittrades en dag, av ren verklighet.
Plötsligt var det inte lägenheten som vi tilsammans skapade.

Det var en trång etta, inte alls samma paradis.
Kärleken var ute ur leken för den ena, då faller verkligheten för den andra.

Dammiga golv och gamla matvaruprodukter, äckliga tavlor och rent av nerspydd toalett av ångest.

Varför kunde jag ej se detta förut? Varför kan jag inte spola tillbaka tiden och hålla kvar i drömmen vi delade.

Ensam står jag nu, med ingenting alls när jag själv trodde på det som aldrig fanns.

Tur nog, var allting en dröm, hoppas jag inte lever den andra.