En tröstens ängel
hade satt sig på sängkanten
Det hade blivit en vana
att dyka upp
en stund varje kväll
och ibland på morgonen

Nu satt hon där och log
och smekte kinden
Hennes händer
värmde en frusen själ

Hon hade kommit
för att torka tårar
Dag och natt
vakade hon över den vilsna själen
Frågor om livet
ville hon inte besvara
men hennes varsamma hand
strök över kinden
om och om igen

Hon såg
med sina varma ögon
och hjälpte till
att lägga det brustna
i Guds helande händer