Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

För vem är egentligen vem här?

Osäkerheten tär. Den ligger precis under ytan, beredd att göra ett uthopp.
Jag vet aldrig när. Vet aldrig var. Vet aldrig hur.
Jag kan inte vara stark 24 timmar om dygnet.
Jag försöker. Jag vill. Men jag orkar inte.

Inte ens jag känner igen de där leendena längre.
De som för några år sedan satt fastklistrade på allas munnar, fria från bekymmer. Visste inte vad smärta var.

Mitt skratt klingar falskt någonstans långt borta, och jag kan inte identifiera det. Inte känna igen det.
För det är inte mitt längre. Det är bara påklistrat, en fasad.
Och varje morgon när jag kliver upp bygger jag varsamt upp min mur som ska skydda mot det värsta.
Och varje kväll är den riven igen.
Men någonstans, trots alla sprickor, så finns där styrka.
Kraft att kämpa vidare. Se framåt.

Målet är otydligt. Kan knappt se det.
Men någonstans, någon gång, så kommer jag att nå fram.
Det kan ta månader, det kan ta år.
Men jag kommer hitta det.

Någonstans, någon gång...




Fri vers av Anniegretamatilda
Läst 132 gånger
Publicerad 2008-12-17 22:12



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Anniegretamatilda