Floden speglar himlens mörker
och stjärnorna.
Stränderna syns inte mer.
Flotten grips av strömmen,
ställs under dess spira
och makt.
Vattnet och himmelskupan
är allt.
Här finns inte gudarna
eller de små männen av papper -
bara floden...
Ligg ner,
svep dig i filtar
ligg på de grova stockarna,
se stjärneldar frysa
till stela prickar av frost.
Sakta brusar vattnet sin sång
som en ensling
som bara drömmer
medan din vaka
fylls av tomma ord
som bländar själen
för ett ögonblick
tills dess tankarna fylls
av himmel och flod
och allt det andra dör bort.
Står väl någonstans
i en bergig trakt
en jätte och häller vatten
ur stora kärl
i en glad kaskad
för att skapa flodens källor?
Det vet jag inte
och var strömmen för
är ännu en fråga
som saknar svar.
Säkert är dock
att allt följer med
i flodernas flod
- och ingenting blir kvar.