Sjutton minus och stigen som inte vände
Vägs ände
Och i sikte inte en frände
Det är kallt i Upplandsnatten
när isar dignar över vikingavatten
och skogarna tiger av köld
och minnet är enda sköld.

Det bor inga vättar i kallfrusna diken i vår tid
Tig ensam och lid
Eller bort på stålmotorn i natten rid
nya dagar väntar bakom kröken
bortom denna frusna öken
växer skogar med hundra år år av ungdom
som sett tio sådana som mig nå mandom.