Reste till ingenstans
via något,
fann frid i ett tomrum
i ett hav av tankar,
några om...
lockad till dans.

Betraktade
en vas
fall, tungbiten tanke.
Allt vaggade på kanten.

Fall, föll orädd,
lite osäker,
så långt längre
och mer,
men vad vet jag.

Som till ingenstans kom
nyfiken på stjärnor,
drogad av tanken
att plocka dem,
en och en.

Betraktar
det som kan vara minnen.

Det finns stjärnor
även här.
Vackrast
är de när de lyser.

Jag

fortsätter min promenad
lite så där

där

vid sidan av...