Andetag
dragna med svårighet.

Och gestalterna
nere vid floden.

De kommer till mig
där på stranden till
vad som i det närmaste kan kallas den
mänskliga själen.

Kan du se dem, Philomene?

Gråterskorna har inga tårar
att begråta dem,
livsandarna inga hav
att reflektera dem.

Jag är nattfjärilens motsats.

Döden lämnar tecken efter sig.
Ett asplöv fäst vid en sprucken spegel,
fåglarnas mörka återkomst
framför den rödgråtna flickan på tröskeln

eller
hur jag ängsligt,
som barnets första steg,
lever i mörkret men
sträcker mig mot ljuset.