Kalla flingor dalar mot frosttäckt mark. Klockorna slår, någonstans långt borta i mörkret. Mina fötter rör sig över ett tunt snötäcke, snubblar fram i iskall förlamning. Ett rött skratt ekar, någonstans långt borta i mörkret.


Ljust rosa körsbärsblommor lyser över nyfödd mark. Hemkomna fåglar kvittrar, någonstans bland de nyutslagna knopparna. Min blick vandrar över tunna trädkronor, flackar mellan ljus och skuggor i iskall stillhet. En gyllene gloria skymtar, någonstans bakom de bland de nyutslagna knopparna.


En brännande hetta drar över brunbränd mark. Midsommarsångerna ljuder, någonstans bakom syrénbuskarna. Mina fötter dansar över blodpölarna, för mig mot den spegelblanka havsytan. Ett ögonkast bränner min nacke, någonstans bakom syrénbuskarna.


Ett rått mörker omsluter mig med regndraperier. Dimman sjunger sin dämpade sång, någonstans alldeles för nära. Min rädsla skapar tvivel, lägger krokben för mig. Ett sista rött höstäpple slår i marken, någonstans alldeles för nära.




Kalla flingor dalar mot blodstänkt mark. Domedagsklockorna slår, någonstans långt borta i mörkret. Mina fötter rör sig över människoliken, snubblar fram i iskall förstening. Två röda ögon lyser upp mörkret, alldeles, alldeles för nära.