Ni ser inte det uppenbara
stannar kvar i ett vakum av ingenting
ni gör inget
ni säger inget
ett vakum av ingenting

Frustrationen hos mig växer som en nyfödd bebis
Har lust att kasta nått i era huven och skylla på nån annan
har lust att sätta häftstifft på era stolar så att ni kanske kommer ur
erat vakum av ingenting

Era ord blir så stora
era handlingar så många
i detta vakum av ingeting

Jag slår på eran bubbla men ni ler belåtet tillbaka mot mig
Den spricker aldrig

Aldrig

Detta förbannade vakum av ingenting