Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
fragment


Du

Du, du som tar mig syrgaskrävande höjder, bortom himmel dit ingen annan Du, du som ett rinnande vatten känner varenda detalj varenda skavank säger att jag vackrast är Du, du som tog min hand Blänkande fjärd Svor mig trohet Du, du borde få stjärnbelysta ord när du stöttar mig från den nedersta kretsen tillbaka Varför fattas mig orden?




Fri vers av Linen
Läst 420 gånger och applåderad av 18 personer
Publicerad 2009-01-28 16:10



Bookmark and Share


  Nanna X
Den tog mig verkligen, ärlig! Litet förslag: hur skulle det vara om du kursiverade orden "vackrast är" och "Blänkande fjärd" - för att understryka ironin? Det här är förstås min tolkning, bara...
2009-02-17

  Ordluffare
Nån som tog dina ord och glömde lämna tillbaka dem. Jag känner med dig. Vackert!
2009-02-13

    Ling
Gillar tafattheten som du bekräftar med sista raden. Anar en kärleksfull irritation.
2009-02-10

  Anna Frölander
Jag tycker om den här, mycket därför att den är så lugn och mjuk och att jag kan känna en rak okonstlad ärlighet men också därför att jag själv länge klurat på att skriva nåt om kärleken men fastnat och fallit, ja orden kan verkligen fattas mig i dom stunderna. Men du är nåt på spåren… Frågan som du avslutar med inger också en känsla av ambivalens, att diktjaget tvekar över det den yttrat, är det ordens otillräcklighet eller är det osäkerhet kring kärleken... Tycker om frågorna som dyker upp kring din text. Tackar.
2009-01-30

    Melona
Varför fattas dig orden?

Det är väl så
att det är svårt att återge
hur mycket man älskar någon

jag tycker visserligen du
lyckas och skriver
riktigt vackert och med ödmjukhet...

Tack, för fin läsning.
2009-01-29

  L Patrik W Johansson VIP
Blänkande fjärd

av en poesiskrivande

Glimrande nymf

skulle Bellman sagt och jag med...

BF är en bra titel på din samling

Be well,
LPWJ
2009-01-28
  > Nästa text
< Föregående

Linen
Linen