Jag har ett främmande föremål på min hand.
En bred, kantig och kraftig ring.
Den ska vara där nu.
Du har en likadan.

Jag funderar på varför jag tycker så mycket om den.
Den ser inte ut som de gängse ringarna för detta bruk.
Den är inte av guld.
Jag tycker inte om ringar, jag bär aldrig ringar.
Och denna är dessutom otymplig.

Men denna sitter som gjuten på min hand.
Jag försöker se om den inte är åtminstone lite missklädsam.
Den är perkfekt.
Begriper inte det, så jag tittar och tittar. Känner och känner.
Men den är perfekt, fastän den inte är ”rätt”.

Och det är ju märkligt …
Du köper en ring till mig …
Som inte är lik någon annan …
Den ska sitta på min hand för alltid …

Jag vet att du tycker likadant.
Den är helt fel, men för oss är den helt rätt.
Ett främmande föremål har intagit sin plats.