Kom öppna min
dörr som står på glänt
lägg din hand på allt som
stannat har

värm det som stagnerat
och stillnat till nyfrusen
is
blås liv i skuggorna som
famnar mig till tystnad
och tillbakadragande
min blick seende
tillbaka mot de åtta som
stilla vakar över mig
och mitt

jag vill dit men de
säger stopp
vänd dig om gå tillbaka
du är ännu inte väntad
ej heller klar

och som mediet spått
träder en av dem fram
med utsträckta händer
fylld av gyllene korn
inte sand inte grus
inte guld utan ljus så
glittrande säreget
smått

har jag slösat så med
min livsglädje och kraft
att jag idag står utan
som en liten stjärna
som stilla faller när det
är natt

jag som aldrig rört mig
i skuggorna och tvivlet
aldrig på bakgårdarna
eller i nedförslut
jag som alltid valt att
resa mig än att falla
jag som aldrig längtat
mig ett sorgligt slut

utan de levande går ej
att leva i de förflutnas
flämtande bris
vem är du som kommer
för att lägga din varma
hand på allt det gamla
ställa det åt sidan
och blåsa liv och glädje
i mitt alldelens egna
öde paradis.