Det är höst i mitt liv

Människorna drar sig undan från mig
och jag söker inte längre deras sällskap

Kanske de känner sig besvärade
inför den stora olycka som drabbade mig

Men nu har jag övervunnit
det som hotade att bli mitt öde

Ingen musik, inga röster
kan längre nå mig utifrån

Min dövhet har jag gjort till en styrka

Nu kan inga yttre ljud störa
den sång jag bär inom mig

Människorna ser mig som en enstöring
Kanske de tror
att jag är suverän i min ensamhet

men om de lyssnar till den sång
som jag bär inom mig
och skriver ner på mina notpapper

så skall de finna att i den
finns allt vad jag känt och längtat efter

glädjen i goda vänners sällskap
min vördnad inför naturen
ömhet, kärlek

Inte tror ni väl att jag undgått
den stora smärtan

att av hela mitt hjärta älska någon
som inte vill ha min kärlek

Jag har upplevt hur det känns
att vandra på ett gungfly

och inte ha något mer än döden
att se fram emot

Men ännu älskar jag livet
och människorna

och den sång jag bär inom mig
vill jag ge till eftervärlden

som en gåva i tacksamhet
för att jag fått leva och vara

er Beethoven