Kan jag resa så länge,
så långt,
hand i hand med en lögn?

Får skyndar mig ner nu
måste snart någon annanstans

Jag lever i ett land,
i exil,
där jag en gång bodde
dit ,
just där ,
bara just där,
kunde jag blicka ut över havet

Nu när festen är över.
Nu när något annat finns.
När rösterna i lurarna
skriker,
ekar,
river upp sår,
när orden i breven som jag får
tickar som klockor
som bara går och går.

Kan jag säga vad jag vill?
Finns det någon som lyssnar?
Eller säger alla att allt är ett tvång?