Jasså, du tror jag tigger efter medlidande?
Om att få uppmärksamhet?

Skulle vilja gråta så du ser
hur seriöst hur det egentligen är.

Men du vill ju aldrig lyssna,
i alla fall inte på vad jag har att säga.

Vill snart inte mer,
känns som jag lever i en cell med en tv skärm i,
helt isolerad från omvärlden.
Om jag skulle får lust så kan jag titta på skärmen
där jag ser vad som händer utanför cellen.

Varför vill du inte se att jag är rädd?

Jag är så rädd att jag darrar.
Att vara medveten om att det kommer
att komma ett slag men man vet inte när
är en ohygglig känsla. Det är rädsla.


Vill skrika,
men något håller skriket tillbaka.
Vad var det hette nu igen?
Åh just det: Rädslan.

Saken blir inte precis bättre av att se
dig skaka på huvudet och sucka
för du tror det bara är några tonårsfassoner.

Kan du inte förstå att jag inte vill mer ?!
Att jag hatar den jag har blivit....
En svag, rädd, kraftlös, skygg och orolig människa.

Varför kan du inte se att jag undviker männskligheten
på grund av rädslan?

Jag vet att slutet kommer att komma,
att det kommer bli tårar och att en olycka kommer att inträffa.
Att han kommer att skada mig rejält.
Men nej då, du vill inte inse fakta.