hösten letar sig in
i varje vrå,
lämnar ingen oberörd
och jag ser hur du
vrider dig i förtvivlan
över ännu en
förlorad sommar;
du gömde dig
bakom fördragna gardiner
och hängav dig åt
den förlamande misären

jag försökte hitta
dina ögon
men allting var så
svart,
jag kunde inte ens
finna mig själv
i din närvaro

men jag vet nog,
hur du grät dig igenom
de långa ljusa försommarkvällarna,
hur du längtade efter
någon som kunde
torka dina tårar

nu är hösten här,
och det är hopplöst
för sent,
ingen prins med vit springare
kan rädda dig ur
ditt järnpalats

du har låst in dig i
din jungfrubur
och längtar dig sjuk
efter gemenskapen
men ingen kan höra
dina ljudlösa skrik

och jag vet hur
det känns,
jag vet mer än du tror
jag har varit precis
som du,
men om du bara
vågar lita på mig en stund
så ska jag visa dig livet