Du sa att du inte förstår mig

Varpå jag sade att inte ens jag förstår mig
Varpå du svara att jag inte är klok
Varpå jag fråga om någon egentligen är klok
Varpå du suckade
Varpå jag himlade med ögonen
Varpå du undrade varför det alltid blir så här
Varpå jag berätta att jag inte vet
Varpå du skrek att jag inte verkar veta någonting
Varpå jag snyftade fram att vi faktiskt är två i det här
Varpå du påstod att det inte känts som det på länge
Varpå jag tillstod att du har rätt
Varpå du nämnde att det kanske är så vi ska vara, en och en
Varpå jag nickade
Varpå du nickade
Varpå jag gick
Och så var det med det