|
|
scener om sex II
människomaterial
det är märkligt trots allt
hur vi
efter vårt uppbrott
fick delad vårdnad
om min kropp
¤
du har en vinodling i ditt sköte
sköte?
jag menar:
i din fitta,
som jag vill dricka
och jag vill svälja
de ofödda barn
vi sparat där
¤
ni satt där: han i framsätet
vägarna framför er
målade i purpur och klädda med ådror
du vid ratten, jag låg i baksätet
och såg hans hand
hitta din öppning
mellan dina särade ben
såg din tunga
spinga över dina torra läppar
en skälvning
som kunde
virvlat vemsomhelst
till vansinne
¤
människomaterial:
dina verktyg är dina händer
och ditt kön
människomaterial:
jag snörar av sandalerna
ser sanden mellan tårna
dessa små stenar
vassa kanter
de letar sig in överallt
under naglar, mellan sprickor
människomaterial:
död stjärna lyser fortfarande
som ett eko från rymden
¤
mina sexuella misslyckanden följer,
politiskt korrekt eller ej;
(preskriberade)
förlåt mig cilla
förlåt mig josefin
förlåt mig linn (för de sex år jag stal)
förlåt mig linda
förlåt mig bella (r.i.p)
förlåt mig camilla
förlåt mig jessica
förlåt mig trifa
förlåt mig emilia
förlåt mig hannah
förlåt mig karolina
förlåt mig therése
förlåt mig caroline
förlåt mig nalin
förlåt mig linda
förlåt mig ulrika
förlåt mig mia
förlåt mig jennie
förlåt mig xxxx
förlåt mig, er jag glömt namnen på
och förträngt
förlåt mig, ni nätter
jag inte vill ha tillbaka, som jag kastat,
förbrukat, vandaliserat
pissat på
och gråtit över
förlåt mig
min sexualitet & manlighet
förlåt mig mina testiklar
mitt hår
min nötta hud
mina trötta tankar
mina hål i händerna
¤
ett erkännande:
jag sväljer näve efter näve
med sand
för att orka fortsätta dricka
ett erkännande:
min far var gjord av trä
ibland ser jag honom fortfarande
brinna nånstans där borta
vid horisonten
¤
rödlampedistrikt,
hon trycker upp en oliv
mellan
sina blygdläppar
och vi sitter runt henne,
det var det värsta
säger jag
man får röka härinne,
hörni killar,
man behöver inte gå ut och frysa
¤
hennes ögon som skänkt hav
till de törstiga
såg torrt på mig
och jag visste:
havet i hennes hjärta
var nu en öken
¤
kärleksdikter
är ett hån
mot de som läser
författarna erkänner
sig efterblivna vid varje rim
varje
stukad metafor
hybrisen är ett faktum
men impotensen
fortfarande
obeveklig
¤
de satt tillsammans
och teven sjöng sin strålning
slickade
deras sår
med sin vibrerande tunga
och de accepterade varandra slutligen
för småfolkets skull,
en sorts lobotomi
och han
köper lotion nu ibland
och terapirunkar till absolute teens
och hon
är en död trädgård
vars frukter
lämnat och
överglänst henne
för längesen
det är synd om människan
(tills din själ består av strålning)
det är synd om dig
och mig
(tills vi stängt av våra tankar)
¤
det är bara sex grabben,
ta det som det är
om du kan
¤
jag drar mitt finger
längs insidan av hennes lår
väntar på den trögflytande sörjan
vill se den
sippra ut,
tala med dom som avvisas av hennes livmoder
trösta dom
säga:
det är okej
det är okej
pappa
är här
¤
det finns trots allt kärlek
i den här
grisiga
skitiga
snuskiga
orättvisa
världen
- är du redo? viskar hon
- jag är redo, svarar jag
och sjunker djupt in i henne,
tänker: jag har aldrig
varit redo
men alltid beredd
¤
kom till mig
jag förlorar ett krig
jag aldrig ville vara en del av
kom till mig
jag ber inte om förlåtelse
eller förlösning, bara
kom till mig
jag vill inte
vara ensam längre
¤
människomaterial:
den gropiga vårtgården,
vecken på dina
utstående inre blygdläppar,
håret som blommar
under dina armar
människomaterial:
småbarnen som tar överpris
på fultjack,
mördaren som bara ville
ha sin handflata mot din kind
människomaterial:
när det äntligen är över
lämnar bakterierna kroppen
¤
jag var en robot, du stoppade
batterier
i mitt anus
och jag vibrerade hela natten
min plasthud
min skära, matta färg
ditt torkade
sekret
ibland lånade du ut mig
till dina vänner, men oroa dig inte
de tvättade av mig ordentligt
efter varje gång
¤
matematik
logik
det är darwins fel att du knullar så lite
¤
du vill ha ett värdigt avslut
men kan inte
säga adjö
förrän din kropp
slutat svara
Fri vers
av
Robert W
Läst 1891 gånger
och
applåderad av 42 personer
Utvald text
Publicerad 2009-03-03 20:44
|
|
|
eelinpersson
"matematik
logik
det är darwins fel att du knullar så lite"
"och sjunker djupt in i henne,
tänker: jag har aldrig
varit redo
men alltid beredd"
fenomenalt!
jag glömde bort att andas.
och att blinka.
när jag läste.
äckligt bra.
2009-10-26
|
|
|
|
ej medlem längre
gillar den väldigt mycket! det beskrivs med sån sorg och ömhet på samma gång. så kämpigt allt är. men fint.
2009-05-21
|
|
|
|
glasblåsarblå
såg din tunga
spinga över dina torra läppar
en skälvning
som kunde
virvlat vemsomhelst
till vansinne
människomaterial:
dina verktyg är dina händer
och ditt kön
människomaterial:
jag snörar av sandalerna
ser sanden mellan tårna
dessa små stenar
vassa kanter
de letar sig in överallt
under naglar, mellan sprickor
människomaterial:
död stjärna lyser fortfarande
som ett eko från rymden
ett erkännande:
min far var gjord av trä
ibland ser jag honom fortfarande
brinna nånstans där borta
vid horisonten
och hon
är en död trädgård
vars frukter
lämnat och
överglänst henne
för längesen
väntar på den trögflytande sörjan
vill se den
sippra ut,
tala med dom som avvisas av hennes livmoder
trösta dom
säga:
det är okej
det är okej
pappa
är här
det finns trots allt kärlek
i den här
grisiga
skitiga
snuskiga
orättvisa
världen
- är du redo? viskar hon
- jag är redo, svarar jag
och sjunker djupt in i henne,
tänker: jag har aldrig
varit redo
men alltid beredd
kom till mig
jag förlorar ett krig
jag aldrig ville vara en del av
kom till mig
jag ber inte om förlåtelse
eller förlösning, bara
kom till mig
jag vill inte
vara ensam längre
du vill ha ett värdigt avslut
men kan inte
säga adjö
förrän din kropp
slutat svara
jag skakar sönder så välvande vackert är det.
2009-05-21
|
|
|
|
Mr Lindemann
Jack Kerouac vänder sig lite i graven, eventuellt snurrar han lite lätt i graven med
Kom här att tänka på en historia
Pelle
är döend och hans fru Stina vakar
lätt och ledigt vid hans dödsbädd
Pelle - Då jag är död, vill jag att du är mig trogen. Ifall du idkar sex med andra män, kommer jag att vända mig i graven.
Stina - Ingen fara, käraste. Jag kommer att spara mig till dig, tills vi möts i himlen igen.
Pelle Uppger en lättnadens suck och dör
Så efter flera år, dör även Stina. Hom beger sin vandring upp till St Per. Väl där knackar hon på dörren.
St Per - Jag har sagt till om att vi inte vill ha reklam här!
Stina - Det är inte därför jag är här. jag letar efter min man!
St Per - Vi har många män här uppe! Kan du mera specifikt förklara hur din man såg ut?
Stina - Han heter Pelle och skulle vända sig i graven varje gång jag var otrogen
St Per - Jasså! KarusellPelle! Han fungerar som fläkt nere i hobbyrummet!
2009-05-20
|
|
|
|
Saramaria79
Mm, det här ä sannerligen en av dina bästa dikter!
2009-05-19
|
|
|
|
Sanchez
väldigt bra R!
det som är bra är att det finns två nivåer i dikten, den personliga om individen, ja...om dig i det här fallet (eller du kanske föredrar att gömma dig bakom ett 'diktjag'?) och den andra nivån där dikten handlar om världen
man ska aldrig glömma att vara personlig i poesin
2009-03-30
|
|
|
|
torbjörn j.
För trött/lat för att orka skriva något meningsfullt, konstruktivt om den här och det ber jag om ursäkt för. Nöjer mig med att berätta att det, av många anledningar, är den bästa dikt jag läst på poeter.se.
2009-03-24
|
|
|
|
ej medlem längre
Wowwwwwwwwwwwwwwwwww herregud vad vackert o meningsfullt skrivet, jag läser o njuter o lär mig av varje rad, underabart!
2009-03-17
|
|
|
|
LePenseur
Ja, det här var imponerande. Mycket imponerande.
Jag läser nästan aldrig texter som är hälften så långt som den här, men jag kunde inte låta bli. Den ber om att bli läst. Man kan inte sluta. Du har hittat ett otroligt bra och fångande språk. Rått, som någon sa. Rakt på, vulgärt uttrycksfullt.
Det enda jag vill kommentera negativt, är att jag har svårt för kommatecken och punkter i dikter. Hittar nog ingen punkt, men ett gäng komman. Men ja, det är ju rena smaksaker, och de passar ändå ganska bra här, utom när de är i slutet på rader, tycker jag.
Annars har jag bara positivt att säga. otrolig känsla, snygg form, en rak öppen och brutal ärlighet. Najs. Jävligt najs.
2009-03-09
|
|
|
|
Pah
jag gillar de lagom äckligt råa raka. människomaterial. precis så. finns hur mycket som helst att nämna här. det bästa jag läst av dig tror jag. just det maskinella i uppräknandet är förträffligt.
"promises me i'm as safe as houses
as long as i remember who's wearing the trousers"
vet inte varför. kändes bara rätt här. tack för grym läsning.
2009-03-05
|
|
|
|
Melona
Jag kan bara hålla med carlos under här om din förmåga med orden, hur du lyckas hålla mig klistrad vid skärmen hela texten igenom, inte en enda gång faller jag åt sidan eller tappar bort mig, rytmen och tempot, strålande, sen tycker jag den är fin,
alltså, dina detaljer, bilder de små små kornen av livet och oss människor i ditt sammanhang, din skrivförmåga, ja, det blir en jävligt lyckad kompott, cocktail. Möjligtvis är det alla namnen där, ja, det kan kvitta, för mig, men jag förstår ju att det är av vikt för dig, som författare, poet, skribent, tja, vad du nu vill kalla dig...
Du är sådär otvunget självklar och rapp, humoristisk i ditt allvar
som i detta stycket:
"- är du redo? viskar hon
- jag är redo, svarar jag
och sjunker djupt in i henne,
tänker: jag har aldrig
varit redo
men alltid beredd"
att skriva om sex är svårt, jag tycker dock att du gör det jävligt bra och fint, eh, så klart att det är ett svårt ämne, alla kan vi relatera till det...
tror jag skulle kunna skriva en evighet om denna text,
jag vet att jag skulle kunna det,
men struntar i det,
det känns som att du är jävligt naken här,
att du verkligen bjuder in oss läsare på något djupare än sex,
alltså, till de där vidderna inom dig, oss alla egentligen,
som är stora hål av ensamhet, som inte kan fyllas utan en annan,
och hur nära kan man komma någon, ja, det närmaste är väl sex, älska, knulla
hur man nu väljer att känna, göra
och ja, jag läser en sorg i slutet, ja, jo, eller så beror det på mig själv idag
hur som
något av det bästa jag läst av dig
och särskilt om sex, ja, jo...
vi människor....
2009-03-04
|
|
|
|
Carlos Clandestino
du uppvisar en strålande känsla för ord, men jag känner på samma gång att det överlag pubertala är ett slöseri med talang. lite adam green-symptom. varför skriva om att visa kuken när det finns så många andra saker att skriva om? inte för att det inte finns exempel på genial litteratur som kretsar kring att knulla (bukowski m.m.) men i de fallen är knullandet snarare en skildring av ett större sammanhang och en beskrivning av en livsstil mer än enbart vulgärt och perverst som är fallet här.
hur som helst, du är en av de mest begåvade och vissa stycken är klockrena:
"jag sväljer näve efter näve
med sand
för att orka fortsätta dricka"
2009-03-04
|
|
|
|
Teddy
Håller icke med om för mycket knulla. Det är fitta i den här texten. Stickiga ord som på något sätt blir värme i allt det andra som inte går att förklara.
Alltså jag blir träffad av en djup sorg, en uppgivenhet i en värld som aldrig snurrar rätt. Men det finns också ett hopp..kanske är livet inte så jävla hårt och kantigt ändå..vi går vidare, trots att vi helst inte rör oss. Men vidare försvinner vi liksom, och med det försvinner även våra namnlistor..våra barn..våra stora sorger..de bäddas in i det där som vi kallar stig, och så går vi på den, känner oss starkare.
Va?
Den berörde mig. Jag är usel på att förklara hur....
2009-03-04
|
|
|
|
Melona
: )
återkommer...
2009-03-04
|
|
|
|
Linda Hammarberg
(jag är ju alltid sådär jävla mållös hela tiden) men det gör ont när jag läser det du skriver för det... känns igen.
2009-03-04
|
|
|
|
Linda Hammarberg
(jag är ju sådär mållös hela jävla tiden) men:
det gör ont när jag läser det du skriver för det... känns på något sätt igen.
2009-03-04
|
|
|
|
Jazz-75
Mycket att svälja, inget att försöka förstå, bara känna sig fram till. Gillar skarpt.
2009-03-03
|
|
|
|
Ms Lovecraft
Det här är så oerhört lysande att allting annat försvinner i mörkret.
För övrigt så gillar jag speciellt två av namnen på din lista.
2009-03-03
|
|
|
Nästa text
Föregående
Robert W
|
