Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Läste om en karp i en damm i Japan som mer och mer börjar likna en människa när åren går(teckningar i skinnet). Reflektion.


När allt blir människa

När allt blir människa
vaknar solen
med gäspande ben
fågeln tappar vingarna
och talar med en sten

det är bara jag
som tystnaden tar
och rör mina händer
i löv och grenar
under stammens skimrande skal


Fri vers av Fredrik Stillesjö
Läst 204 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2009-03-04 10:04



Bookmark and Share

  wayward - taiga
här är du specifikt stillesjösk och det är bara liksom bodil nedan att räcka ut en blomma, och be att du får ha den äran, du får begonian här på mitt köksbord.

men ändå blir jag nyfiken, hur då teckningar i skinnet, blir den hudfärgad eller.. förklara hemskt gärna.

poesin är makalös och mycket japansk, som en dimbeslöjad akvarell med nåt obegripligt visdomsord i penslig tusch.

fundrar-undrar en lång stund.

bästa idag, tror jag bestämt.
2009-03-05

  Bodil Sandberg VIP
En underbart spännande vacker dikt Fredrik!!
2009-03-05

  Maria Zena Viklund
vilken vacker bild du förmedlar, jag läste också om den mänskliga kvarken men vet dock om jag vill att allt ska börja likna människan, ger nästan rysningar
2009-03-04

  Roula O
fina rader!
2009-03-04
  > Nästa text
< Föregående

Fredrik Stillesjö
Fredrik Stillesjö