Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skilda världar

Hon blundade och vände kinden till, väntade på smärtan av örfilen. Han tittade på henne med förvånade ögon och frågade vad gör du, jag sa ju vad jag tyckte svarade hon tyst.

Han kramade henne och sa, det är ju vad jag tycker om, vi får alla tycka olika och tycker om att du säger vad du tycker och tänker

Hon bedövade sig med vinet och fredagskvällen kom där hon tog av sig sina kläder, vad gör du frågade han, ja, du vill väl ha sex för det är ju fredag snäste hon av

Han kramade henne och skrattade, jo, det vill jag men väntar tills du vill också, för det skall vara passion och känslor som fyller oss med en endorfinkick till lekfull och gemensam intim stund som utvecklas på lika villkor till ännu mera endorfinkickar

Hon trummade med fingrarna i bordet, tittade ned i golvet utan att möta hans blick. Vred och skruvade på sig som rastlösheten hade fångat henne i sitt grepp, vad är det frågade han.

Hon tog hans hand och gick ut, de promenerade längs dikeskanten och hon stannar till, se på de vackra små blommorna, tänk dig, jag har aldrig vetat vad jag tycker om eller inte, vad jag tycker eller inte, vad jag vill eller inte, för mig handlar livet om att överleva varje dag.

Han stod där helt förstummad, stel vid dikeskanten och såg på samma blommor, han som sprudlade av glädje över saker han tyckte om, vad han kände eller tyckte och ville göra, allt med sin stora livsglädje och aptit på livets goda.

Där hon stod i sin korta kjol då hon skulle ut med vännerna, så kunde han inte hålla sig från att skämta till det med att det kanske var bättre och vara utan kjol helt. Vad han inte förstod var hur djupa sår som fanns bakom i det förflutna, där svartsjukan plågat henne i åratal.

Hon lyste skräckslagen i sin blick, han tog hennes hand och sa, jag skämtade vad gör dig så upprörd. Hon blundade och insåg att ännu en gång var det gamla minnen som plågade henne ännu idag, hur hon straffade en hon älskade men kunde inte ta till sig den äkta kärlek hon fick.

Han hörde hennes sista ord, som ekade i huvudet lång tid framöver för dom sa ju sanningen men hur den rev djupa sår i en man som älskade livet, jag älskar dig, men vissa saker behöver vi förtränga sa hon en dag, och dig kommer jag förtränga..




Fri vers av JNI
Läst 249 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2009-03-07 23:53



Bookmark and Share


  Blåbäret
livet sätter spår och därmed kan vi hamna i så olika världar så obegripliga och ogreppbara...och så mycket som vi inte vet om varandras bagage...blir rörd av sorgsenheten som kommer fram i raderna...just fokuset på att enbart överleva utan att se skönheten runt omkring...gillar
2009-03-10

  Sladjana Zubcevic
"Han hörde hennes sista ord, som ekade i huvudet lång tid framöver för dom sa ju sanningen men hur den rev djupa sår i en man som älskade livet, jag älskar dig, men vissa saker behöver vi förtränga sa hon en dag, och dig kommer jag förtränga.."
Underbart skrivet!
2009-03-08
  > Nästa text
< Föregående

JNI
JNI