jag försöker balansera på mitt eget liv
stå stadigt
och säkert
på den tunna linan
utan din hjälp
utan din hand på min axel

men jag ramlar
om och om igen
du står där
hjälper mig
upp igen

jag hatar det

när jag ligger där
sårbar
plåstrar du om mig
även fast jag drar bort dem

jag vill inte att du ska läka mig

kan du inte strö salt i mina sår istället
kan du inte piska mig med min lina

jag förtjänar det

för hur många gånger
du än bär upp mig
så kommer jag alltid
att ramla igen

jag är inte bättre än så

och jag vet
att jag inte
förtjänar dig
det vet du också

vi båda vet
att du kommer lämna mig en dag
och låta kråkorna ta över