Så bra det var hos faster och kusin i småstad.
Snälla klasskamrater och snällaste fröken jag mött.
Hade gärna stannat kvar men skulle nu hem igen.
Mamma möter svartklädd. Lång slöja. Jag vet.

Hon säger inget. Inte jag heller. Vi tiger.
Jag låtsastänker att farmor är död.

Tillbaks till min gamla mobbarskola.
Jag förmår inte längta efter småstad fast i hjärtat
har jag gjort det i hela mitt liv.

Jag går in i klassrummet. Begravningen är över.
Och jag skäms över att inte ha någon pappa.
Vet de andra? Har fröken berättat?

Det har jag aldrig fått veta. . . .