Att leva som barn det var alltid så lätt
alla problem dom var världsliga ting
och att finnas var allt vi krävde. Jag minns
en stuga så magisk i ett sagoland.
I en värld så otragisk och all kärlek i en famn.
Fanns där spår utav ångest då rann det ut i sand.

Att springa barfota. Jag minns att jag vann
en match i brottning
mot en DÅ lycklig men NU bitter man.

Eviga sommrar alls utan regn,
snöiga vintrar och en varm och trygg säng.
Magiska tider, jag tänker tillbaks, jag ler och jag lider, jag tänker tillbaks.

En väska så gammal, sliten och ful
men mer värd än guld den är för mej nu.
En fika sten ja, Jag minns den väl än
och en sol som sken, ja nästan alltid sken.

I skogen på en kulle när regnet sturtade ner
men vi byggde en koja och med ris tätade den.
Vi satt sen där i och väntade ut,
det tog inte länge så sken du igen.

Jag minns vi byggde en damm av stenar och kvist.
Vi låtsades drack i en bar runt vår knut
vi fiskade småfisk och lyckan visste visst inget slut.

Eviga sommrar alls utan regn,
snöiga vintrar och en varm och trygg säng.
Magiska tider, jag tänker tillbaks, jag ler och jag lider, jag tänker tillbaks.