så här års sätter sig tavlorna själva på sina krokar
och förtvinar gör dom anhållna och mordmisstänkta

i samma korridorer och med olika formler
sprängs portlåsen
och faller sedan obemärkt ihop
som ryggradslösa trasdockor på tvättstrecken

om några månader
syns inga båtar i parkerna

stundom
långt nedanför jordklotets rand
häver du deras drömda sken

och studsar upp mot sanningen