När de sena timmarna vandrar iväg väljer ofta hennes realistiska tankar, känslor, ord att följa samma stig.
De lämnar henne ensam med svart och vitt då de grå tonerna valt att göra sällskap med det förnuft och intellekt som hon hoppas och tror sig besitta.
Kanske är det så det ska vara..
En grå promenad för att sedan återvända med hopp om att kunna medla mellan hat och kärlek, förtvivlan och glädje.
Med hopp om att skapa ett lugn i den lillalilla storm som nog de flesta människor finner så omedgörlig de sena timmarna.
En storm som framåt gryningen skiftar i färg och omvandlas till en filtrerande bris.
Hon vill tro så.
Hon tror att allt har sin plats.