Den kortaste promenaden blev till den längsta med stängda munnar och tankar bortom förståndet. De första tårarna blev till dem sista.

Jag slöt min hand runt din hand även om den inte var min längre. Jag fångade några utav dina tårar i handen, resten fångade jag i hjärtat. Hjärtat tog emot alla när ett blev till två. Att försvinna men finnas kvar och att försvinna men aldrig komma tillbaka är två olika saker, men sorgen är den samma. Det vet jag nu.