Vi slavar.
Vi lever för att stiga upp klockan sju.
Vi är som myror som inte hinner känna.

Fart och fläkt.

Jag står på balkongen.
Deprimerande syner strålar igenom mina solglasögon.
Motorvägen torteras av tunga bilar.
Tunga bilar som har chaufförer som ingår i cirkeln.
En cirkel av att inte leva, inte känna bara tjäna.

Jag drar i mig mer nikotin för att släppa detta tragiska
Men brevbäraren på hojen påminner mig på nytt.

Jag fimpar.

Knastret av glöden är mitt oaccepterade svar