när du har förnedrat dig

så mycket som det går

och när hela världsbilden

ryms mellan dina lår

gör du då det bästa

av det där som återstår

eller gapar tomheten

mot dig som öppna sår?

ett hus byggt på lösan sand är

alltid dömt till undergång

och även vi som ingen

önskar ta i ens med tång

kan en gång få bevittna

hur vårt livsverk snabbt förgås

hur all babelstorn

som vi byggt upp

ska sönderslås

fröskidorna utom räckhåll

kan du inte nå

vägen som du borde gå på

vill du inte gå

ingen kommer nära

alla taggarna fälls ut

svaret finns hos Honom

som är början

som är slut

LARZ GUSTAFSSON   090319