Jag
drar i trådar och trycker på knytpunkter där
där det känns som om någon
sticker mig med mina egna fingrar
och jag kan inte försvara mig
för hur försvarar man sig egentligen mot
maktlöshet?
jag
putsar tårkanaler i väntan på tårar
och tänker att
det ska bli så storartat den här gången
inga jordskred bara
vatten genom vatten genom mig
plockar
irritationsmoment ur mitt synfält för
det är
så man blir avlastad lättad men hur
blir man lycklig egentligen?
oförmögen att föra en monolog utan
att sticka tröjor av garn som ett barn eller
som man sticker ut
ögonen på en våldtäktsman om man
kan sin teknik sitt skrik sin akrobatik
ett nät av allt och inget
bakom hjärnhinnan
i den där ihåligheten
hon läst om
när hon bara ville läsa om den
obehagliga sanningen om sitt behag
(otroligt, okvinna)
det har inget att göra med och jag
slänger mig från senor till ben till skenbilder av
näthinnor av slemhinnor av väninnor och
det är inte som de säger när de
vågar säga något alls
nätterna är långa men dagarna är trängre


22:07 2009-03-18

redigerad 03:05 2010-06-13