Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En sista låga

Kärlek. Något så underbart.
Hat. Något så underbart.

Att jag föll för dig var inte den lätta vägen. Det var känslorna som sa åt mig det. Det kändes så rätt och samtidigt så fel. Men jag var redo att ge allt för dig. I tankarna fanns det ett namn, ett ansikte, en röst, ett sätt. Det fanns Dig. Du och Jag.
Var allt på riktigt? Eller föreställde jag mig en bättre verlighet? Han jag så länge letat efter fanns nu framför mig, hos mig. Är detta verkligen sant, kan verkligen jag vara så lycklig som nu, det jag har längtat efter så länge - Glädje. Du fanns vid min sida, du fanns där för mig, du pratade med mig, du höll om mig, du kysste mig.
Hur kunde det vända så snabbt?
Den varma känslan slocknade och kvar fanns bara en låga. Lågan som hade hopp. Det lilla hopp jag hade att allt skulle vända igen. Att det skulle gå tillbaka till det vi hade.
Men det går inte hålla en låga tänd när Du blåser på den.
Minsta andetag du tar för att släcka lågan kan du använda till att säga hur det är.
Vart står vi idag, Du tvivlar på mig, finns jag?
Var dag som går finns jag här för dig.
Varje gång du andas blir jag svagare, den lilla låga vi har kvar.

Kolla på mig. Se in i mina ögon.
Andas in.
Vågar du andas ut, vågar du släcka lågan?
Det sista som finns kvar inom mig.




Fri vers av Losana
Läst 114 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2009-03-23 20:22



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Losana
Losana