Hon står vid grottans öppning
stöder sig mot den knaggliga, vassa väggen
med den ena handen.
Utmattad, utpumpad till kropp och själ....
men hon är äntligen framme vid slutet.

Hon ser staden på andra sidan floden,
ser solen som lyser över hustaken
allt glittrar som av guld i solljuset.
Värmen når henne som en smekning
trots att hon ännu inte är på plats.

Helt utmattad är hon,
brist på sömn, vila och mat
gör att hon sätter sig ner
och kryper i hop på grottans hårda golv.
Hon måste vila för att orka gå vidare...

Det är ju trots allt ett stycke kvar
även om färden ser ut att bli
betydligt bekvämare än tidigare.

Ovanför henne svävar små ljuslågor
som varit hennes vägledare under strapatserna.
Fjärilar lägger sig som ett täcke
i sprakande färger över hennes smärtande hud.
Som skydd mot omvärldens kyla och mörker.

Beskyddad och omhändertagen...
Kan hon sova en stund innan färden går vidare.


© Klio/ H.A 2009