om livet
när det ingen betydelse
längre verkar ha
där egen närvaro
blir till luft, utan mening
om väggar
förbannat raka
som hånleende stenstoder
under tryckande, kväljande tak

om motvilja och brustna illusioner

och om ett rum
där varje svidande andetag
studsar tillbaka
i färglös stumhet
syrefattigt
och i vedervärdig
tystnad

om rädsla och skräck
för att komma nära
om kontakter
nära, utifrån
av omtanke, vänskap
förståelse

men att inte vilja, inte orka

och om ett självvalt utanförskap
där telefonen blir till ett hot

nu ska jag berätta

om iskalla glasrutor
utan utandningsimma
på insidan
om ett inramat utanförmörker
bakom dörrar
lister
gömslen, tomma vrår
och lungor som vill brista

för varje förtvivlat andetag

om tysta steg
mina egna
i ett mardrömslikt nattmörker
och morgonångest
där pärlor av svett
alstrade ur drömmar
är alltför svarta
för att någonsin kunna beskrivas

och om koltrastens sprödaste toner
som varje kväll fick min sorg
att välla upp

och ta plats

nu har jag samlat mod
att berätta

nu har mina ögon återfått
en strimma ljus

nu

kommer nog orden snart..