Hopp som flickor hoppar hopprep
när ens huvud känns som ett tuggumiklet
för utan fenomenet som kallas för hopp
skulle våra liv få driftstopp som hiphop.
men det som runt oss lär
är det som vår verklighet klär
Jag tror på det som ger oss hopp
om det inte fanns, skulle allt kännas som ett störtlopp.

Hopp skänker liv, stärker,
ger en kraft inuti
gör min himmel molnfri.

inflationen sätter dig i en bur
i ur och skur
blir behandlade som djur.
Av USA's påhitt
vi trodde att Sverige skulle gå förbi smärtfritt
men hur gör man när män i kavaj
tror att dom förtjänar en medalj
tack vare lösningar, siffror skrivna i blod
någonting som liknar drömmarnas folkmord.
då alla som går ut nu och tar studenten
inte har någon chans, fastnar i cementen.
då hoppet rinner som i syndafloder
för inflationer skördar liv i miljoner
men när man ändå står kvar med rak rygg
borde vara rädd, men är istället trygg.
för hopp kan vara dårskap
precis som att kasta sig i ett lejongap.
Men när människor kämpar och vägrar ge upp
får även jag hopp, reser upp min inre trupp.

Hopp skänker liv, stärker,
ger en kraft inuti
gör min himmel molnfri.

När sjukdommen har greppat tag som en klo
då man inte har någon gudstro, mister matron och skapar sig en luftbro
för sjukdommar som cancer
gör att våra liv känns som renässanser
att männniskor går under mer och mer
ja, det som greppar och under kroppens murar sker
tror man kan lösas med piller
isolerar, känslan av baciller
men vad gör man när man ligger på sin dödsbädd
och ens existens känns avklädd
när det vore enklare att bara stänga av
låta sig bli levandebegravd
men man kämpar, äter dom där jävla pillren
och känner sig som en 70- tals B thriller
ens nära och kära hejar på som i ett marationlopp
ger hopp
fast än man innerst inne vet att det är för sent
så lever man på ett hopp som påminner om schizofrent.

Hopp skänker liv, stärker,
ger en kraft inuti
gör min himmel molnfri.

Vad gör man när man inga pengar har?
eller när ens varddag blivit präglad så banalt?
Om någon som står en nära har mist sitt liv?
eller kanske ens ilska saknar motiv?
När man är på väg att ge upp för sista gången
och i ens huvud sjunger någon den där sången

Hopp skänker liv, stärker,
ger en kraft inuti
gör min himmel molnfri.

För jag har hopp som flickor hoppar hopprep
Jag önskar ibland att jag begrep
varför man alltid fortsätter hoppas
även fast man vet att det lika gärna kan floppas
men jag tror på mänsklighet
att vi kan rädda vår planet
att sjukdommar kan botas
och att vi inte behöver hotas
av olikheter
för alla är inte esteter eller atleter
jag har hopp om hur vår framtid kommer se ut
och att vi kommer lyckas bygga vår egna värld på mindre än en minut
om vi bara vågar drömma
men ändå inte glömma
att man ibland måste hoppas som flickor hoppar hopprep
om jag ändå det begrep.

Hopp skänker liv, stärker,
ger en kraft inuti
gör min himmel molnfri.