Tillsammans med er, soldaterna,

går jag igenom en strid.

Tillsammans med er, mina kära medkämpar,

blir jag orklös.

Tillsammans med er, krigarna,

blir jag sårad.

Tillsammans med er, mina kära kombattanter,

dör jag.

Tillsammans med dig, den ensamma,

fryser jag på kalla gator i

ett okänt land.

Tillsammans med dig, min bror,

i min hemstad tillsammans med min familj,

känner jag mig ensam.

Tillsammans med dig, den hemlösa,

blir jag avundsjuk,

när jag ser en söt liten pojke

som sover så skönt

vid sin fars hjärta.

Tillsammans med er, män och kvinnor,

gråter jag i min ensamhet.

Tillsammans med dig, älskaren,

i dina gamla och trasiga skor,

när du går för att träffa din älskade

skäms jag en aning.

Tillsammans med dig, det övergivna barnet,

när du ser ett sött ansikte

eller ett vackert leende,

blir jag full av glädje.

Tillsammans med dig, den fattige,

förblir  jag hungrig hela dagen

och har mardrömmar hela natten.

Tillsammans med dig, massan,

skricker jag varför.

Med dig, människan,

är jag den jag är.

Utan dig, människan,

är jag ingenting.