Han var alltid lika nöjd, när han funnit ännu en låt som sjöng mitt namn. Och han citerade alltid högt inför alla, en favorit var alltid Thåströms inledning "Lisa ligger naken…" och jag log generat medan han for runt i köket med uppknäppt kockskjorta och sjöng till mig. Jag låtsades oberörd men jag kunde inte låta bli att titta, jag iakttog alltid

jag hade lärt mig att hans läppar alltid
var lite öppna när han var koncentrerad

Jag hade lärt mig att han hade två leenden,
Ett när han log med hela ansiktet,
Ett när han log mot mig, lite osäkert

Jag hade lärt mig att han var som vackrast
När han inte visste att någon tittade

ett arbetspass försvann snabbt när han var där och alltid skulle han få mig att le. Ropade efter mig när jag hämtade maten, frågade om vi skulle lära oss tango och dansa i månljuset och så dansade han förbi mig, sjöng och snurrade ett varv innan jag kunde gå ut till gästerna. Jag bara log. många gånger visste jag inte vad jag skulle säga, jag kunde inte prata i hans närhet men han bara fortsatte och fick mig att känna mig speciell trots att jag visste att han var så …

…mot nästa
…och nästa

men jag kunde inte låta bli och

vi rökte samtidigt ibland, smög upp på baksidan och satt på asfalten lutade mot väggen mitt i natten och varmrökte ikapp. Han blev alltid klar före mig men satt där och värmde armarna tills jag var klar och han log när jag berättade på om min skola och min pappa och mina vänner och han var bra på att lyssna och han ville lyssna. aldrig att någon varit så uppmärksam som han och han sa att jag var vacker. Jag älskade våra stunder.


under ett pass i November var sist jag såg honom. en dag var han borta, skulle till Marocko men kom tydligen bara till Spanien, det var sex månader sedan ...

... bara Thåström sjunger för mig nu