jag slår ut mina händer för din manliga kropp
utan att du rör dina läppar känner jag på något sätt att du skriker efter det
jag har sen första gången vi började döda varandras tid alltid jämfört dina ögon med glas
inte för att du går i sönder utan för att du blänker
du har alltid glittrat
men jag är källkritisk när det gäller ditt hjärta
jag vet aldrig vad jag väntar
"väntar jag verkligen på oss" frågar jag alltid mig själv

källkritisk mot dina hjärtslag
alla ord din tunga någonsin nuddats vid
och kyssarna du gett under åren
vilka slag och vilken kyss ska jag lita på
jag stannar alltid i din ögonvrå extra länge när jag får chansen
ibland vill jag skjuta henne
hon som på något sätt stal allt och tog kål på mina drömmar
jag lever i imperfektens presens i väntan på ett slående hjärta
när jag längtar ramlar jag alltid på vägen
när jag är nära dig snubblar jag och slår mig hårt

det finns faktiskt fortfarande en stjärna däruppe som lyser så som vi lös
en gång
lös vi någonsin
jag kan gå runt i timmar med sanningens fantasi att
det är vi som snurrar istället för jorden

jag ska gräva in alla mina hjärtslag i dig
och jag ska binda fast dina ådror
du ska få känna mig dunkandes mellan mina sköra hjärteväggar
du ska få känna att jag inte skulle tvivla en sekund på att offra allt