Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
...början på något...


Skjulet

När han vaknade var han fortfarande inte säker på var han befann sig. Ett tiotal meter bort kunde han genom mörkret urskilja ett gammalt skjul. Den murkna trädörren stod och slog i vinden – det sedan länge sönderslagna fönstret gapade tomt, ihåligt, svart.

Han närmade sig sakta det sönderfallande rucklet. Mörkret och månens skuggor turades om att visa honom vägen genom natten. Ju närmre han kom desto tydligare blev illusionen – drömmen, fantasin. Men han visste att det inte längre bara var påhitt. Verkligheten stod nu framför honom och obönhörligt drogs han in i den. Fantasin han tidigare levt i lämnade han nu bakom – för sista gången.

Han fångade skjulets dörr i en av dess vilda rörelser och höll den öppen med rak och stadig arm. Genom duggregnets dunkel försökte han urskilja uthusets innanmäte.




Prosa (Novell) av Daybreaker
Läst 364 gånger
Publicerad 2005-09-18 17:27



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Daybreaker
Daybreaker