Bara du
kan röra mig upp till ytan igen
igår var jag nere där för tusende gången
bland rovfiskarna och de stumma änderna
de tidiga timmarna
piskade mig i ansiktet
och fick mig att tänka
på en sommar för tre år sedan
när jag varje dag tvingades le åt främlingar
så att tänderna gnisslade
varje natt gick jag ur tiden
med blödande magsår
och drömde om en man i svarta kläder
som inte ville ha mitt spruckna leende
men min frånvarande blick och mina skeva tankar
jag tänkte på det som var då
och hur du har blivit
min man i svarta kläder
du har blivit honom fast
närvarande om än på avstånd
du har blivit en jag fäller tårar för
my knight in shining armour
för din skull gråter jag mig upp ur ankdammen igen