Mörkret har svept in mig i sin fuktiga filt,oron kommer som en objuden gäst.
Det känns lite burrit av fukten som tränger in i mitt skinn,
Oron skaver i min själ, jag vet inte varför men den har tagit sin del av den olust jag känner när jag sitter här själv.
När vännerna drar, då kommer ångesten med sin standar och talar om ensamhet som ett kompliment till gemenskap o kärlek.
Det är så det känns när man sitter här handlingsförlamad och oskyddat bar.
När mörkret faller med vad det innebär för mig kommer dom ohanterliga känslorna fram från sina skrymslen o vrår och våldgästar min arma själ och ´ger mig vad jag tål.
Det är hemskt att vara med sig själv när man vill vara med andra och slippa vara rädd för det andra som finns kvar.
Oron rädslor ensamhet ,det blirjag tvungen att leva med annars återstår inget MER.!