Skeppsbrutna
Hon vandrade längs glömskans strand
bland de skeppsbrutnas kvarglömda minnen
hon vandrade i nattens skrymslen
där hemligheter gömts i havets snäckor
Hon vandrade bland brustna skepp
bland trasiga bitar av en helhet
hon vandrade i förfädernas tårar
kände smärtan piska mot kinden
likt vindens vilda tyfon
hon vandrade bland trasiga segel
i nattens hemliga rum
hennes steg i ökensanden
hennes ord skrivna i ruinernas stenar
små ord hon ville dela
där hon vandrade längs glömskans strand
hon fann en hand
att famna
där någonstans
bland den brinnande längtans eldar
i de skeppsbrutna
männskornas rum
någonstans blev trasiga hela
någonstans blev tårar frusna
ty hon fann en hand att famn
där bland de tystas ordlösa spår
där fann hon någon
som kunde torka hennes tår